Övervikt och fetma är ett av de största hoten mot hälsa idag. Aldrig tidigare har så stor andel svenskar varit överviktiga eller feta. Fetma och övervikt leder till en lång rad följdsjukdomar såsom cancer, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och inte minst kognitiva nedsättningar. De flesta som kämpar med sin övervikt vet hur svårt det är att uppnå en varaktig viktnedgång. Oftast klarar man av att banta ner sig åtminstone i någon utsträckning men att bibehålla sin nya kroppsvikt är det som är den stora utmaningen för de flesta.
I en studie som publicerades i tidskriften Obesity visade att de personer som lyckas bibehålla sin vikt efter en viktnedgång gör det tack vare högre nivå av fysisk aktivitet snarare än genom begränsning av energiintag. Forskarna jämförde dessa individer med normalviktiga som inte har varit överviktiga och de som är överviktiga. Personer som lyckades bibehålla sin nya vikt efter viktnedgång hade högre energiförbrukning relaterad till träning och fysisk aktivitet än de övriga grupperna.
För bibehållen kroppsvikt
Det är en ständig diskussion om vad som är viktigare för viktnedgång – träning eller kost. Faktum är att i slutändan är det balansen mellan energiintag och energiförbrukning som avgör. Så i en experimentell situation där forskarna kontrollerar situationen är det egentligen oväsentligt hur man gör bara man hamnar i negativ energibalans så går man ner i vikt. Det intressanta är dock att få veta vad som fungerar i det riktiga livet och inte i de konstgjorda experimentella situationerna. Den aktuella studien som är utförd med den mest avancerade tekniken som finns att tillgå visar att fysisk aktivitet är det som avgör om man klarar av att långsiktigt bibehålla en hälsosam kroppsvikt.
Det är inte ovanligt att höra att vissa människor har en genetisk fallenhet för övervikt och fetma och att det för dessa individer inte finns något som fungerar. I nuläget finns det såväl omfattande epidemiologiska studier utförda på hundratusentals individer och systematiska litteraturöversikter (Livingstone et al. 2016; Graff et al 2017) samt studier på enäggstvillingar (Berntzen et al. 2018) som med all tydlighet visar att fysisk aktivitet fungerar för alla, inklusive de med sämst genetiska förutsättningar (bärare av den så kallade FTO-genotypen). Sammantaget kan man konstatera att träning och fysisk aktivitet är nyckelredskap om vi ska lyckas stoppa fetmaepidemin. På befolkningsnivå är det definitivt en mer framkomlig väg än gastric bypass.
Länk till en mer omfattande beskrivning av studierna och länkar till forksningsartiklarna